Förfest hos Sanna vid 10, vattenkrig på stan vid 13!

Förfest hos Liwing med middag och lekar. På kvällen var det barrunda som avslutades på Slick!

Förfest hos Malin med klassen, vidare till Goya där vi bara körde!

Fulla innan nio, utslagna efter en match men ändå så jävla glada!

Jag lever och mår underbart! Förra veckan var den bästa veckan någonsin (utan överdrift). Inatt åker jag till Rhodos med ett gäng härliga tjejer så berättelser och bilder från veckan kommer senare!


MIN FINA KLASS, SPS3 <3

Igår blev resan bokad och betald, den 31 oktober reser vi mot varmare breddgrader på obestämd tid! SÅ SJUKT JÄVLA UNDERBART!

Regnet har öst ner sedan igår och det är ca 7 grader varmt, vad hände med sommaren?? 
Jag ska snart åka till Tobias för att hämta tröjan jag ska ha imorgon på brännbollen då studentveckan drar igång!! Jag är så sjukt taggad och är så glad att jag får uppleva veckan med min alldeles underbara klass! Ikväll får alla från klassen sova hos Julia för BB-finalmys och taggning inför imorgon då de som inte kan sova kommer vid 8 för att förfesta! Shajse, nu smäller det! 

När man somnar med världens största leende på läpparna är det svårt att inte vakna med ett sådant också. W & jag låg kvar ett tag innan vi gick upp för en frukost som bestod av pizza och hamburgare. Hela dagen/kvällen har jag umgåtsts med m&p men somnade framåt halv 3 med DHW som hjälp!

En bildbomb med bilder från balen. Trots omständigheterna hade jag världens finaste kväll med världens bästa vänner, dans, drinkar och massvis med skratt. En kväll jag aldrig kommer glömma!

Efter en kväll då paniken ägt rum och ögonlocken äntligen lyckats slås ihop blandat med salta tårar som blött ner hela ansiktet efter 2 timmars gråtande vaknade jag upp till en dag som för mig skulle delas upp i två olika kategorier, två olika delar, två olika Annor.

Den 1 juni, igår, mötte jag min värsta mördröm, min största rädsla och det mest hjärtekrossande jag någonsin utsats för, Min barndomsväns begravning. Det blev en timme full av tårar, saknad och längtan om att du ska komma tillbaka till oss. Med rödsprängda ögon och servetter fulla av tårar fick alla gå fram till dig och säga ett sista hejdå, för mig blev det inget hejdå utan jag gav dig den sista meningen jag sa då vi senast sågs "Ha det bra, vi ses snart".
Hur går man vidare efter en begravning? Och hur går man vidare när man förlorat en person som betyder så mycket? Jag har inga svar på mina egna frågor utan bara ögon som vattnas av tankarna på dig.

Trots allt folk i kyrkan så kände jag mig så ensam och utlämnad, jag kände mig så svag och förstörd. Jag har ont inombords och mitt hjärta blöder, detta öde var inte ämnat för dig och dina nära. Jag tänker på dig varje dag och önskar att allt kunde bli normalt, allt jag vill är att ha dig här!

Oavsett hur många år som går så vet jag att vi återigen kommer träffas, en riktig vänskap går inte att förstöra och det jag känner för dig är riktigt. Vi ses snart min älskade vän och tills dess får du ha det så bra.