Det här blir nog mitt sista inlägg i kategorin ”Australien”. En kategori som innehåller alla mina minnen och dagar från min sjukt underbara resa. Idag går jag tillbaka till arbetet och kampen om en ny resa börjar, och förhoppningsvis får även den en kategori längre fram här på bloggen. När klockan slår 16 idag avslutas detta kapitel i livet som har vart så betydande i mitt liv, ett kapitel som jag kämpade för i 3 år. Från och med klockan 16 idag kommer denna resa bli ett minne istället för min vardag. Från och med klockan 16 idag är min semester från semestern slut, och det är med glädje jag kommer dra mitt kort på MAX för att checka in. Från och med idag börjar kampen om min nya resa, om min framtid och nya utmaningar. Under Australien/Thailand har jag växt som person och lärt känna mig själv på helt nya nivåer. Jag har klarat att leva i ett annat land, jag har lagat min egen mat och tvättat mina egna kläder. Jag har aldrig vart själv, men jag har hela tiden stått på egna ben. Att jag kom iväg till Australien, förverkligade min stora dröm, är mycket för mitt 3 års slit på olika arbeten under helger och efter skolan. Men den största tacken går till Alex, hon som sa Ja på mitt erbjudande och gjorde att denna dröm blev verklig. Utan henne skulle denna resa aldrig ha blivit sig lik, eller ens blivit av. Tusen tack min fina vän, dessa 4 underbara månader har vi gjort tillsammans och jag ser bara tillbaka med ett stor leende! 

Notis: Vi var aldrig i Koh Yao, när vi lämnade Anna i Ao-nang åkte vi raka vägen till Patong i Phuket där vi spenderade våra två sista nätter med shopping. Det vi gjorde på dagarna är sanna, men platsen var ett påhitt. 




21 FEBRUARI- Vaknade denna torsdag med ett väldigt stort leende, dagen som jag väldigt länge längtat till hade äntligen kommit- vår hemresedag! Både Alex och jag bockade av våra sista måsten på köp-listan och spenderade de sista timmarna i solen vid poolen på hotellet. När klockan slog 6 åt vi vår sista glass i Thailand och satte oss på flygbussen till Phuket Airport.

Sista middagen

Mot flygbussen

Sista bilden i Thailand, mot Kuala Lumpur!

10 minuter innan vi landar i Sverige, två riktigt glada tjejer! 

Torsdag den 21 klockan 23.55 lyfter det första flyget som tar oss till Malaysia, Kuala Lumpur. Flyget tar 2 timmar och vår mellanlandning går på 6 timmar. 
Fredag den 22 klockan 10.10 lyfter det andra flyget som tar oss till Qatar, Doha. Flygningen går på ca 6,5 timme och vi blir sittandes i Doha 13 timmar för mellanlandning. 
Lördag den 23 klockan 01.45 lyfter vårt tredje och det sista flyget som tar oss till Sverige! Vi landar alldeles nerviga och förväntansfulla klockan 06.35 på svensk mark. 

Från att vi lämnar Phuket tills att vi landar på Arlanda har vi 36 timmars flygning. När vi hämtade väskorna och vandrade mot utgången på Arlanda var magen full av fjärilar!  

Frukostbuffén och häng i rummet startade min dag då regnet vräkte ner. När solen tillslut titta fram gick vi till poolen för att spendera någon timme där innan regnet återigen vräkte ner. Vid 5 smög Anna & jag till gymmet på hotellet bredvid, efter 15 minuters löpning la min maskin såklart av och de andra var upptagna. Istället fick det bli 40 minuter simträning i poolen.

Ikväll har vi alla vart allmänt trötta, så efter ett behövligt samtal med min saknade Oslo-brud gick vi till de små stånden efter gatan och köpte varsin shake, majskolv och vårrullar. Vi avslutade kvällen med en varsin pannkaka.

Vi byte hotell imorse och satte oss på bageriet för en frukost. Hela dagen spenderades vid poolen där Anna överraskade mig med en shake, hur fin tjej? 

Innan middagen tog Anna och jag en pw på 1,5 timme efter stranden. Samtal om livet och dess fram & baksidor kom på tal. Skönt att få tala och att få höra. Jag är så tacksam för att Anna kom till oss, hon var den sista pusselbiten som behövdes för att göra denna resa awesome!  

Någonting jag har tänkt på väldigt mycket under den här resan är att njuta av varje plats man besöker och att ta vara på varje stund man har med alla människor, eftersom lyckan och platsen oftast inte varar länge.

I början på maj -12 fick jag mitt wake up call om hur kort livet egentligen är och hur viktigt det är att njuta av tiden man umgås med sina vänner. I förrgår fick jag återigen ett sådant då mammas jobbarkompis hastigt gick bort. Det som reflekterar till mig och mitt liv (förutom att jag har träffat honom) är att mannen var född samma år som mina föräldrar. I min hjärna kommer mina föräldrar alltid att kännas som 40 år och att dom kommer leva så länge jag lever. Jag har aldrig tänkt att mina föräldrar kan bli sjuka eller att de faktiskt börjar bli äldre. Så nu när jag har fått svart på vit (igen) att människor i unga åldrar går bort undrar jag varför jag inte har njutit mer av stunderna jag har haft med mina kära? För man vet aldrig när den sista gången kan komma, hur ofattbart och smärtsam den tanken än är. 

Vi åt en gudomligt god frukostbuffé och checkade sedan ut. Vi letade hotell under en timme och lyckades tillslut boka så vi har under hela vår vistelse i Aonang! Vi gick till vårt förra hotell och la oss vid poolen under resten av dagen.

Det blev en pizza-kväll och Anna lyckades få sig en beundrare där, långt ifrån lika snygg som henne men beundrare som beundrare! Efter middagen gick vi i stånd och avslutade med en varsin shake. En väldigt bra dag idag!

Idag har vi mest hängt i Krabi och fördrivit tiden i ett shoppingcenter. En bil hämnade oss tidigare imorse och tog oss över havet för att komma dit.
Vår fina vän Anna (från the A-team) har kommit för att förgylla våra dagar i Thailand!

Vi tog en tuk tuk till Ao-nang där vi nu ska stanna åtminstone en vecka för att njuta av livet! Två blir tre och det känns så jävla bra! Vi hittade ett fint hotell och tog en härlig middag med förrätt och varmrätt. Eftersom vi alla är väldigt trötta efter allt resande blev det härlig häng på rummet ikväll!