Notis: Vi var aldrig i Koh Yao, när vi lämnade Anna i Ao-nang åkte vi raka vägen till Patong i Phuket där vi spenderade våra två sista nätter med shopping. Det vi gjorde på dagarna är sanna, men platsen var ett påhitt. 




21 FEBRUARI- Vaknade denna torsdag med ett väldigt stort leende, dagen som jag väldigt länge längtat till hade äntligen kommit- vår hemresedag! Både Alex och jag bockade av våra sista måsten på köp-listan och spenderade de sista timmarna i solen vid poolen på hotellet. När klockan slog 6 åt vi vår sista glass i Thailand och satte oss på flygbussen till Phuket Airport.

Sista middagen

Mot flygbussen

Sista bilden i Thailand, mot Kuala Lumpur!

10 minuter innan vi landar i Sverige, två riktigt glada tjejer! 

Torsdag den 21 klockan 23.55 lyfter det första flyget som tar oss till Malaysia, Kuala Lumpur. Flyget tar 2 timmar och vår mellanlandning går på 6 timmar. 
Fredag den 22 klockan 10.10 lyfter det andra flyget som tar oss till Qatar, Doha. Flygningen går på ca 6,5 timme och vi blir sittandes i Doha 13 timmar för mellanlandning. 
Lördag den 23 klockan 01.45 lyfter vårt tredje och det sista flyget som tar oss till Sverige! Vi landar alldeles nerviga och förväntansfulla klockan 06.35 på svensk mark. 

Från att vi lämnar Phuket tills att vi landar på Arlanda har vi 36 timmars flygning. När vi hämtade väskorna och vandrade mot utgången på Arlanda var magen full av fjärilar!  

Frukostbuffén och häng i rummet startade min dag då regnet vräkte ner. När solen tillslut titta fram gick vi till poolen för att spendera någon timme där innan regnet återigen vräkte ner. Vid 5 smög Anna & jag till gymmet på hotellet bredvid, efter 15 minuters löpning la min maskin såklart av och de andra var upptagna. Istället fick det bli 40 minuter simträning i poolen.

Ikväll har vi alla vart allmänt trötta, så efter ett behövligt samtal med min saknade Oslo-brud gick vi till de små stånden efter gatan och köpte varsin shake, majskolv och vårrullar. Vi avslutade kvällen med en varsin pannkaka.

Vi byte hotell imorse och satte oss på bageriet för en frukost. Hela dagen spenderades vid poolen där Anna överraskade mig med en shake, hur fin tjej? 

Innan middagen tog Anna och jag en pw på 1,5 timme efter stranden. Samtal om livet och dess fram & baksidor kom på tal. Skönt att få tala och att få höra. Jag är så tacksam för att Anna kom till oss, hon var den sista pusselbiten som behövdes för att göra denna resa awesome!  

Någonting jag har tänkt på väldigt mycket under den här resan är att njuta av varje plats man besöker och att ta vara på varje stund man har med alla människor, eftersom lyckan och platsen oftast inte varar länge.

I början på maj -12 fick jag mitt wake up call om hur kort livet egentligen är och hur viktigt det är att njuta av tiden man umgås med sina vänner. I förrgår fick jag återigen ett sådant då mammas jobbarkompis hastigt gick bort. Det som reflekterar till mig och mitt liv (förutom att jag har träffat honom) är att mannen var född samma år som mina föräldrar. I min hjärna kommer mina föräldrar alltid att kännas som 40 år och att dom kommer leva så länge jag lever. Jag har aldrig tänkt att mina föräldrar kan bli sjuka eller att de faktiskt börjar bli äldre. Så nu när jag har fått svart på vit (igen) att människor i unga åldrar går bort undrar jag varför jag inte har njutit mer av stunderna jag har haft med mina kära? För man vet aldrig när den sista gången kan komma, hur ofattbart och smärtsam den tanken än är. 

Vi åt en gudomligt god frukostbuffé och checkade sedan ut. Vi letade hotell under en timme och lyckades tillslut boka så vi har under hela vår vistelse i Aonang! Vi gick till vårt förra hotell och la oss vid poolen under resten av dagen.

Det blev en pizza-kväll och Anna lyckades få sig en beundrare där, långt ifrån lika snygg som henne men beundrare som beundrare! Efter middagen gick vi i stånd och avslutade med en varsin shake. En väldigt bra dag idag!

Idag har vi mest hängt i Krabi och fördrivit tiden i ett shoppingcenter. En bil hämnade oss tidigare imorse och tog oss över havet för att komma dit.
Vår fina vän Anna (från the A-team) har kommit för att förgylla våra dagar i Thailand!

Vi tog en tuk tuk till Ao-nang där vi nu ska stanna åtminstone en vecka för att njuta av livet! Två blir tre och det känns så jävla bra! Vi hittade ett fint hotell och tog en härlig middag med förrätt och varmrätt. Eftersom vi alla är väldigt trötta efter allt resande blev det härlig häng på rummet ikväll!

Känslor, tankar, tårar och samtal sammanfattar min lördag som mest spenderades framför Skype med m&p, William och Linnea. Det är tur att man har så fina intill sig som får en att må bra
På kvällen blev det middag över havet och shopping i form av en bikini! Behövligt då två av mina har blivit väldigt bleka. På kvällen bokade jag högskoleprovet och kikade efter hotell i Ao-nang, dit vi flyttar imorgon. Förändringar tror jag är bra för mig och Alex, speciellt förändringen då två blir tre, mer om det imorgon. God natt!

Innan denna resa, när den tidiga hösten fortfarande höll mig hemma var det väldigt mycket problem med denna resa, det kom mycket tårar och jag vara nära att ge upp min dröm som jag så länge haft innan den ens hade börjat. Tillsammans med William försökte jag släppa tankarna på resan, jag ville inte gråta fler tårar och känna hur ensamheten skulle slå mig ännu hårdare- så vi pratade aldrig om resan. Vi levde i nuet och i kärleken, precis som jag ville. Samma natt som vi skulle åka till Arlanda kraschade jag ihop totalt. Floder av tårar kom, små skrik av panik och en smärta inombords som inte vela släppa. Verken mamma, pappa eller William kunde få mig lugn. När klockan blev 12 på natten satte jag mig bakom ratten, med tårar forsandes och bredvid mig hade William, han som alltid har ställt upp när jag mått dåligt, och åkte till kyrkogården. När vi kom tillbaka hade jag 1,5 timme på mig att säga hejdå till huset, sova och dra in Williams doft.  

När jag kom till Australien var jag ett tomt papper som behövde fyllas, jag behövde veta hur man gör när man backpackar och jag ville att de nya människorna skulle fylla mig med nya ord och meningar. Mina känslor och tankar började jag skjuta undan redan efter att de första tårarna på flyget dit hade fallit, JAG KUNDE INTE KÄNNA LÄNGRE. Jag känner mig själv så pass väl och visste att om jag då började känna skulle inte denna resa bli lång. Men det är självklart att jag har känt enormt stor saknad och hemlängtan, det är självklart att jag har velat ligga i världens bästa famn eller sitta i en soffa med min fina familj. Men dessa känslor har jag inte satt ord på utan mest känt som magont.

De tre första veckorna som jag var borta pratade inte William och jag om saknad, han ville men fick inte för mig. Jag ville inte höra att hade mådde dåligt på grund av mig och jag ville inte behöva konfrontera mina egna känslor sådär tidigt. Varje samtal som vi har haft har vi avslutat med ”vi ses snart”, och det är precis så jag har känt, snart kommer min 2 veckors semester vara slut och då är jag hemma.

Det har funnits dagar då jag har skrivit till Sverige med bröstsmärta och andningsproblem utan att kunna sätta ord vad det berodde på. Sedan jag bokade hembiljetten och tillät mig själv att känna saknad och hemlängtan vet jag vad som gjorde så ont...

Sedan vi bokade hembiljetten och fick ett datum att längta till har tre månaders känslor exploderat för mig. Jag har svårt att sova och nästan helt tappat matlusten, magen är för full av känslor för att mat ska få plats och huvudet är fullt av drömmar för att orka känna om magen skriker efter mat. Jag har blivit mer otålig och i mina tankar finns ständigt allt som väntar där hemma med den värme och kärlek som jag inte känt på över 100 dagar.  

När jag la mig inatt efter mitt kvällssamtal med William kunde jag inte somna. Känslor, tankar och smärta rullade runt runt i kroppen och oavsett försök på andra tankar gick spåren tillslut ihop. Vi började återigen prata och han fick mig att skratta, men när jag senare försökte somna igen var samma känslor, samma tankar och samma smärta där, känslor som jag känt så många dagar nu. Jag vet inte hur många meddelanden William har fått med orden ”JAG VILL HEM NUNUNU”, ”KOM HIT NU” eller ”JAG ORKAR INTE VARA HÄR LÄNGRE, JAG VILL HA DIG HÄR ANNARS MÅR JAG INTE BRA”. 

Att skaffa ett hemdatum fick mig att känslomässigt explodera, må dåligt och känna mig ännu mera ensam. Jag vill och ska försöka njuta av tiden som är kvar, men just nu är det bara familjen och vännerna hemma i Gävle som lockar! 

(Kl 14.20)

Vi tog en sovmorgon imorse och klev inte upp förrän klockan ringde vid 09.45! Vi har precis kommit tillbaka efter vår strandpromenad och satt oss på "balkongen" för att dricka gott. På vägen tillbaka på promenaden svängde vi in på mitt gamla hotell (det som jag bodde på för två år sedan med stora familjen) och vilken nostalgi! Personalen var kvar, linas och mitt rosarum såg precis likadant ut och poolen var precis lika underbar- ja vi passade på att njuta av poolen eftersom vi inte har någon egen. ;)

Hela stranden som vi bor på påminner om min tid här för två år sedan- alla platser, restauranger och hotell. Som igår när vi satt och åt såg jag en affär och sa till Alex
-vi måste gå bakom restaurangen och titta, jag tror det var där bakom jag hade mitt första spa med fiskar (fiskar som äter döda celler från fötterna). Och ja, nog var det rätt ställe!


(02.45)

Middagen tog vi inne i hamnen på en brygga över vattnet. Maten var underbar och såklart även sällskapet! Eftersom vi blev sittandes på bryggan pratandes lite för länge hann de flesta affärerna börja stänga innan vi kom dit för shopping. Vi köpte en varsin pannkaka och tog en kvällspromenad hem. Nu på kvällen har jag skypat med m&p, mormor & Roland och nattsamtal med min prins, som jag saknar er där hemma!

Vi avnjöt resans mest efterlängtade middag- BBQ-kyckling och bakad potatis med vitlök (<3), vårrullar och såklart watermelon shake. Detta kunde såklart inte bli fel! Efter middagen tog vi en promenad till saladam market. När vi kom tillbaka satte vi oss på en strandbar med en varsin drink. En kväll med eldshow, tjejsnack, drink och stjärnor kunde inte bli annat än helt rätt!

Vi har hittat ett hotell som ligger mitt på stranden, har ett mysigt rum och som har en strandrestaurang, det här kan bli riktigt bra!
Jag har vart avis på Alex under tiden jag vart sjuk eftersom hon har kunnat träna och tagit hur många massager som helst (vilket jag inte har kunnat men velat) tur nog har inte hon gjort något av dessa vilket har gjort att det har känts mer okej för mig (haha ego) och detta är inte för min skull utan för att hon själv inte har velat. Så nu idag när jag har känt att jag är på bättringsvägen från min förkylning så jag kunde inte låta bli att ta en promenad efter stranden! Och om ett tag ska jag ta en massage, livet är typ räddat!

Det blev en härlig dag på våran privata strand som avslutades med pool-häng de 3 sista timmarna. På kvällen drog vi till Klong Dao Beach, stranden som ligger högst upp och som vi så gärna ville flytta till. Vi gick efter stranden från hotell till hotell, alla var nästan fullbokade tills vi tillslut hittade en hyfsat mysigt hotell som vi sa ja till.

Vi satte oss efter stranden för en middag, de senaste dagarna har jag inte känt något sug till mat så idag fick det bli en efterrätt istället.- thailändsk pannkaka. Vi avslutade kvällen på en marknad efter stora vägen!

Vi har precis kommit fram till ett nytt hotell men som fortfarande ligger lika öde. Efter 3 minuters promenad har hotellet en egen strand, väldigt mysig som vi nu sitter och äter lunch på. Vi har inget internet på hotellet så när nästa inlägg kommer är ännu oklart, med ikväll ska vi åka till första stranden för att leta efter ett nytt hotell. Det var även till den stranden som "stora familjen" flyttade till för två år sedan, håll era tummar för tur!

Min hosta idag har inte vart okej. Det har vart non stop sedan jag vaknade av en hostattack imorse. Både pinsamt och extremt jobbigt. Och min magsjuka som jag trodde jag blev av med igår vid lunch har tydligen kommit tillbaka, bra starta på Thailandsresan!

Till middagen letade vi efter ett nytt ställe, trots vår hyfsat långa promenad såg vi inte mer än 3 restauranger. Så vi tog hotellet nedanför vägen igen och bokade sedan ett hotell på en annan strand tills imorgon, här på Klong Nin Beach kan vi inte stanna! Det finns alltså inga restauranger eller stånd att se på (haha). Så imorgon vid 10 checkar vi ut och hoppar på en tuk tuk!

Båtturen gick snabbt och efteråt tog vi bara ett hotell som erbjöd gratis tuk tuk. Vi blev lovade mycket av killen vi bokade av- någonting som var mer drömmar än verklighet. För att komma till havet & poolen behöver vi gå en bit och över en väg, det är inte långt men att han säger något som inte finns gör oss less.

När vi kommer ner till hotellet där även vi får bada kände jag direkt igen mig! 2010 var jag på detta hotell med "stora familjen". Jag tror dock att vi flyttade efter en natt då kvällarna här var väldigt lugna... Så ikväll ska vi kolla om detta har ändrats, annars blir det nog även en flytt för oss!

Vi har precis vaknat och ska snart checka ut, om några timmar går båten över till Koh Lanta! Innan dess ska vi äta lunch och hitta ner till båthamnen.

Någonting vi två inte kan fatta är hur jag kan ha så mycket mer vikt med mig. Min väska väger 6 kg mer än Alex väska, det är alltså stor skillnad att bära på 13 kg vs 19 kg! Någonting man kan konstatera: att backpacka med tung väska är träning!

Vi tog resans längsta sovmorgon idag- fram till 11.30! Vi gick då iväg för att köpa brunch men hann inte ens börja äta maten innan jag blev tvungen att gå hem.... Resten av den fina dagen har jag spenderat i rummet- utan ac och tv.

Nu på kvällen har vi ätit middag och gått & kollat i stånd, Phi Phi är en festö men idag orkade jag verkligen inte festa. Jag har fortfarande svag röst, snorar, nyser, hostar, ont i magen och är väldigt uppsvälld! Vi antar att jag har åkt på magsjuka...

Efter middagen hade vi tillsammans med härliga samtal, cider och musik i bakgrunden det riktigt trevligt. Några svenska tjejer gick förbi och tyckte vi skulle förfesta med dem- såklart och även det blev riktigt kul!

Eftersom Phi Phi är en hyfsat liten ö där det endast finns gångvägar (finns alltså inga bilar på ön) så körde vi denna utgång barfota + att de flesta av klubbarna ligger på stranden! Vi började med att gå till reggaebaren där det var thaiboxningsmatch på hög nivå, sjuk stämning och sjuk match! Vi gick sedan ner till stranden där olika beachpartyn var i full gång! Vi drack buckets och dansade tills kroppen värkte med massvis av skönt folk, det blev en riktigt lyckad kväll med massvis av glädje!

Lyxade till sista frukosten i Karon med en frukost-dejt med William, helt plötsligt blev frukosten mycket godare och mitt sjuktillstånd blev lite bättre! Men förbättringen varade inte länge utan hela dagen har jag vart förkyld samt haft en dålig känsla i magen...

Vi checkade ut vid 9 och blev då upphämtade av en bil som tog oss till färjan över till Koh Phi Phi, en ö som vi planerar att stanna 2 nätter på. Vi hittade ett hyfsat hotell och gick för att äta lunch, efter lunchen mådde jag återigen sämre och bestämde mig för att vila ett tag. För bara 30 minuter sedan blev hotellet invaderat av 10 hungriga apor! Det var en riktig upplevelse att ha vilda apor så nära och se dem äta!

Det blev ingen massage igår kväll, istället blev det gudomlig middag och en köpt båtbiljett till Phi Phi på söndag!

Imorse var vi helt slut när vi vaknade så efter frukosten la vi oss i sängen för att se klart på en film på tvn. På stranden hörde vi rykten om att det var 35 grader i skuggan, alltså desto varmare i solen! Jag som fortfarande är sjuk men som så gärna vill träna tog en promenad efter stranden och simmade några längder i vattnet, eftersom jag var själv gav det mig all tid att tänka och njuta.

Under middagen känner jag att illamåendet kom tillbaka och jag får springa hem från restaurangen, efter det har jag spenderat hela kvällen i sängen- fryst, mått dåligt i magen, tappat rösten, ont i halsen, hosta/snorig och ont i hela kroppen. Jag somnade riktigt tidigt och vaknade några gånger under natten...