Idag har klassen haft sin sista gemensamma lektion någonsin! Det är så sorgligt men ändå så skönt, skönt på det sättet att man nu kan börja leva sitt liv såsom man vill leva men sorgligt eftersom alla i klassen har så fina personligheter som jag verkligen kommer sakna! 

Klassens mål idag var att bli sedda och ihågkomna, någonting jag hoppas att vi blir efter att tillsägelser vi fick. Vi hade högtalare i matan, vi gick runt på skolan, in klassrum och i korridorerna där vi sjöng, hoppade, klappade och skrek meningar som "vi har bara festen kvar" och "Vi har tagit studenten". Hela klassen hade ett leende på läpparna under hela tiden och gemenskapen har nog aldrig vart bättre! Trots att en lärare slet högtalaren ur händerna på Sanna så fortsatte vi härja och slutade inte förän svetten (bokstavligen) rann. Min älskade klass!!!