Jag är fortfarande i chock efter helgens besked. Hela helgen har jag blandat tårar mot en tomhet som gör så ont. Än idag så förstår jag inte vad som har hänt utan tror att allt är en hemsk mardröm. 
I lördags samlade jag Hanna, Johanna och Bella för att berätta vad som har hänt, vi satt tillsammans i min soffa och blandade tårar med minnen som vi aldrig kommer glömma. Milbogänget kommer aldrig bli sig likt utan dig och saknaden efter dig är enorm. Jag hoppas att du har det bra där du är och att du förstår hur omtyckt du är av alla.