Mamma bjöd på en förrätt som vi inte allt för ofta äter, till varmrätt åt vi maten som vi enbart äter på nyår sedan flera år tillbaka, det enda undantaget är då Tobias reste till Aussie. Vid 7 kom mormor, Roland, farmor och farfar över för att önska en trevlig resa, titta på Brynäsmatchen och äta efterätten som Tobias hade bestämt, frukter med vit choklad och glass. När jag kramat släkten en sista gång gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Det gick nog inte mer än 5 minuter denna kväll innan tårarna var framme, av flera olika anledningar. När väskan var packad och klockan slagit över 23 åkte William och jag till Stina för att tända två ljus och säga hejdå på ett tag.

Under tiden jag är bortrest kommer mamma och pappa att flytta ur vårt hem, ett beslut som jag har vart delaktig i att ta. Det är inte förrän nu på slutet som jag har förstått hur jobbigt det kommer bli att aldrig mer komma tillbaka till villan i Hille, till mitt trygga rum där så många minnen har skapats. Så att denna natt sova de sista timmarna innan vi skulle sätta oss i bilen till Arlanda var underbara, jag bara njöt och tog in saker som man annars inte lägger märke till.

Men resan, jag är så sjukt glad att jag gör den! Det här har vart min dröm sedan 2,5 år tillbaka. Jag har längtat till denna stund i evigheter, och nu är den äntligen här! Det är med ett leende jag anländer till Arlanda imorgon, och det är med ett leende att jag har Alex vid min sida! Vi har nästan ingenting planerat, precis som vi bestämde i augusti -11 när vi först började planera resan. Vi vill ha en resa full av äventyr, full av spontanitet. Min mage har fjärilar, är det verkligen nu jag äntligen får uppleva min största dröm?