Efter 4 nätter i en liten kall van kändes det som paradiset när jag fick sova med kudde, använda täcke och sova i en riktig säng! När frukostklockan ringde imorse ropade sängen mer än vad den någonsin gjort, men pannkakorna som hostlet bjuder på varje onsdag var även de lockande…

Eftersom himlen var mer vit än blå tog Alex och jag en promenad ner till ST. Kilda city. Vi hittade ett armband med texten ”HOPE”, där betydelsen av armbandet symboliserar vår resa så pass bra att vi köpte det direkt! Pengarna som armbandet kostade gick åt kampen mot ätstörningar (fetma, bulimi och anorexia), och det var just genom vårt arbete i 3:an om anorexia som Alex och jag började komma varandra nära och gjorde denna resa till verklighet.  

När molnen fortfarande var framme tog jag mig ut på en löprunda efter havet och avslutade med styrka i en lekpark bredvid, eftersom detta var första gången jag fick på mig skor på foten sedan mitt fyllemisstag på nyår så kändes det riktigt skönt! 

På kvällen gick jag, Alex, Sejal och Mark (våra nya roomisar) till 29 apartments för 1 dollar pizza! Proppmätta avslutade vi kvällen i tv-rummet.