Jag kan inte beskriva med ord hur jag känner just nu... Igår åkte vi till stockholm för att fira Marianne som fyllt 50 år, kvällen var perfekt med god mat och underbart sommarväder. Men någon gång mellan 17.15-20.00 blir min mobil stulen på vandrarhemmet som vi bodde på. I ren stress glömmer jag mobilen på den allmäna toaletten precis innan vi ska gå iväg till festen och kommer inte att tänka på den förrän tre timmar senare, då den såklart var borta. 
Det jag tycker är abslout jobbigast (förutom att min kalender, mina kontakter, mitt tidsfördriv, ja mitt andra liv är borta) så är det alla mina bilder som jag knäppt. Sedan 2 mars har jag knäppt över 2000 bilder, bilder som jag inte hunnit/orkat lägga in på datorn... Idag ångrar jag mig så fruktansvärt mycket, allt jag har kvar är knappa 100 bilder här på bloggen. 

Jag återkommer med bloggen när suget är större, just nu vill jag bara gråta av saknad. Min lilla mobil, hur kan människor vara så taskiga?