Om det är något som ger mig skakande knän, ont i magen och hjärtklappning så är det spring-tävlingar. Det blir bara så fel i min hjärna. Jag får grov prestationsångest trots min inställning om att det bara ska vara en rolig grej utan prestationskrav. Därav anledningen till att jag aldrig sprang Midnattsloppet i Stockholm förra året. 

Men igår var det dags att ta tjuren i hornen och springa mitt livs första lopp! Vårruset på 5 km kändes som en perfekt start på ett förhoppningsvis nytänkande. Och när jag väl kom i mål var jag så nöjd över min prestation! 
Mitt två timmars illamående innan loppet blev som bortblåst när jag väl började röra benen och jag kom i mål på personbästa. Här kör vi: 28.09. Att andra ska veta min tid är bland det jobbigaste med tävlingar, men eftersom den ligger på internet kan jag även skriva det här. I augusti har jag en nummerlapp till Midnattsloppet, så förhoppningsvis var detta det första steget i rätt riktning.